- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
531

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aramis sin hand, men blixten, som lyst i hans ögon, slocknade,
varefter han, kall och misstrogen, drog tillbaka sin hand.

- Kyssa en fånges hand! sade han och skakade på huvudet;
vartill tjänar det!

- Varför sade ni, att ni fann eder väl här? frågade Aramis.
Varför sade ni, att ni ej satte värde på något? Äntligen,
varför hindrar ni mig att vara uppriktig å min sida, genom
det ni talar så där?

Samma blixt syntes åter för tredje gången i den unge
mannens ögon, men liksom de förra gångerna slocknade den utan
att medföra någon påföljd.

- Ni misstror mig, sade Aramis.

- Av vad anledning skulle jag göra det, min herre?

- Åh, av ett ganska enkelt skäl, det nämligen, att om ni
vet, vad ni bör veta, så bör ni misstro alla människor.

- Då bör det också icke förvåna eder, att jag är på min
vakt, efter ni misstänker mig för att veta, vad jag icke vet.

Aramis kände sig vid detta kraftfulla motstånd helt betagen
av beundran.

- Ah, ni gör mig alldeles förtvivlad, monseigneur! utropade
han och slog sin knutna hand mot länstolen.

- Och jag, jag förstår eder icke, min herre.

- Nå väl, bjud ändå till att förstå mig.

Fången såg på Aramis.

- Jag tycker stundom, fortfor den senare, att jag har för
ögonen just den man, som jag söker ... och sedan ...

- Och sedan ... försvinner denne man, är det icke så? sade
fången småleende. Så mycket bättre!

Aramis steg upp.

- Det vissa är emellertid, sade han, att jag ingenting har
att säga åt den, som misstror mig till den grad, som ni
tycks göra.

- Och jag, förklarade fången i samma ton, har heller
ingenting att säga åt den, som icke vill lära sig begripa, att
en fånge bör misstro allt.

- Även sina gamla vänner? sade Aramis. Ah, det är allt
för stor försiktighet, monseigneur?

- Mina gamla vänner? Tillhör ni deras antal, ni?

- Hör på, sade Aramis, minns ni då icke, huruledes ni i
den by, där ni upplevat eder första barndom, fordom såg ...?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:51:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bragelon/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free