Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 67. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blixtra över sitt huvud i djupet av ett fängelse, ännu dystrare
och ännu mer avlägset än det, vari ni befinner eder.
Då den unge mannen hörde dessa i fast ton uttalade ord,
reste han sig upp i sin säng och sänkte sina allt mer och
mer nyfikna blickar i Aramis’ ögon.
Följden av denna forskning var, att fången tycktes fatta
något förtroende.
- Ja, mumlade han, ja, jag minns det ganska väl. Det
fruntimmer, varom ni talar, kom en gång i sällskap med eder
och två andra gånger med det fruntimmer ...
Han hejdade sig.
- Med det fruntimmer, som varje månad besökte eder; var
det icke så, monseigneur?
- Jo.
- Vet ni, vem denna dam var?
En blixt syntes vilja skjuta fram ur fångens öga.
- Jag vet, att det var en hovdam, svarade han.
- Ni minnes ganska väl denna dam?
- Åh, mitt minne kan icke i den saken vara dunkelt,
svarade den unge fången; en gång såg jag den damen i sällskap
med en man av omkring fyrtiofem år; en annan gång såg
jag henne i sällskap med eder och med damen i svarta
klädningen och högröda banden. Sedan återsåg jag henne två
gånger i sällskap med samma person. Dessa fyra personer,
tillika med min guvernör och gamla Perronnette, min
fångvaktare och guvernören här, äro de enda, med vilka jag
någonsin talat, och sannerligen nästan de enda jag någonsin sett.
- Men ni var då i fängelse?
- Om jag är i fängelse här, var jag jämförelsevis fri där
borta, ehuru väl min frihet var ganska inskränkt: ett hus,
ur vilket jag ej fick slippa ut, en stor trädgård, omgiven av
murar, vilka jag ej kunde överhoppa, sådan var min boning;
ni vet det själv, emedan ni var där. För övrigt van att leva
inom gränserna av dessa murar och detta hus, önskade jag
aldrig komma ut därifrån. Ni finner alltså, min herre, att
då jag ingenting sett av denna värld, kan jag icke heller
önska mig något, och om ni berättar mig något, blir ni tvungen
att förklara mig allt.
- Jag skall så göra, monseigneur, sade Aramis, i det han
bugade sig, ty det är ju min plikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
