Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 88. Ekorren faller och ormen flyger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
713
vände sig till kaptenen, som vid åsynen av ämbetsmannen
åter antagit sin överlägsna hållning, ni känner icke denne
man; gör hans bekantskap.
Han visade på Colbert.
- Det är en medelmåttig tjänare i en underordnad
ställning, fortfor konungen, men det blir en stor man, om jag
upphöjer honom till högsta rangen.
- Sire! stammade Colbert, betagen av tillfredsställelse och
fruktan.
- Nu inser jag skälet, viskade d’Artagnan i konungens öra;
han var avundsjuk.
- Just det och hans avundsjuka bundo vingarna på honom.
- Hädanefter blir han en bevingad orm, mumlade
musketören med en lämning av hat till den, som nyss varit hans
motståndare.
Men i det Colbert närmade sig, visade han en fysionomi,
helt olika mot den, man vanligtvis fann hos honom; han
syntes vara så god, mild och medgörlig; hans ögon inneburo
uttrycket av en så ädel ande, att till och med d’Artagnan, som
annars förstod sig på ansikten, kände sig rörd och nästan
vacklade i sin övertygelse.
Colbert tryckte hans hand.
- Vad konungen sagt eder, min herre, bevisar tillräckligt,
huru väl hans majestät förstår sig på människor. Den
ivriga opposition, jag hittills utvecklat mot missbruk, icke mot
människor, bevisar, att jag hade för avsikt att bereda min
konung en lysande regering och mitt fädernesland ett tryggat
välstånd. Jag har många idéer, herr d’Artagnan; ni skall få
se dem utkläckas i solskenet av den allmänna freden, och om
jag icke är säker om den lyckan att förvärva hederliga
människors vänskap, är jag åtminstone säker om att vinna deras
aktning, min herre. För att vinna deras beundran, min
herre, ville jag uppoffra mitt liv.
Denna hastiga förändring och upphöjelse, detta konungens
stumma bifall satte musketören många myror i huvudet. Han
bugade sig mycket artigt för Colbert, vilken ej släppte honom
ur sikte.
När konungen fann dem försonade med varandra, avskedade
han dem; de gingo ut tillsammans.
När den nye ministern kommit ut ur kabinettet, hejdade han
kaptenen och sade till honom:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
