- Project Runeberg -  Vicomte de Bragelonne /
746

(1931) [MARC] Author: Alexandre Dumas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 92. Striden i grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

746

Bicarat svarade ej. Det kostade på honom att med
adelsmän tala om galgen.
Aramis begrep sin fånges tystnad.

- Herr de Bicarat, sade han, ni vore redan död, om vi icke
haft undseende med eder ungdom och erinrat oss vår forna
förbindelse med eder far, men ni kan ännu slippa härifrån,
om ni svär att icke för edra kamrater omtala vad ni sett.

- Jag icke blott svär därpå, svarade Bicarat, jag svär ock
att göra allt i världen för att söka hindra mina kamrater
från att sätta sin fot i denna grotta.

- Bicarat! Bicarat! skreko utifrån flera röster, som, likt
en virvel, inträngde i den underjordiska gången.

- Svara, sade Aramis.

- Här är jag! ropade Bicarat.

- Gå; vi förlita oss på eder rättskaffenshet.
Han lät den unge mannen gå.

Bicarat närmade sig åter till dagsljuset.

- Bicarat! Bicarat! ropade de, som stodo närmast.

Inuti grottan såg man nu avbilda sig skuggor av flera
människogestalter.

Bicarat störtade mot sina vänner för att hejda dem och
hann fram till dem, just då de började att våga sig in i den
underjordiska gången.

Aramis och Portos lade örat till med hela uppmärksamheten
hos dem, vilkas liv kan bero av en vindfläkt.

Bicarat hade, åtföljd av sina vänner, åter kommit fram till
grottans ingång.

- Åh, åh, vad du är blek! sade en av dem, då han trädde
fram i dagsljuset.

- Blek! utropade en annan; säg snarare blygrå.

- Jag! svarade den unge mannen, i det han anlitade hela
sin självbehärskningsförmåga.

- Ix himmelens namn, vad har då hänt? frågade alla
rösterna på en och samma gång.

- Du har ej en droppe blod i dina ådror, min stackars vän,
sade en annan, skrattande.

- Det här är allvarsamt, mina herrar, yttrade åter en
annan; han mår illa; han I luktsalt?

Alla utbrusto i skratt.

Alla dessa rop, alla dessa speglosor korsade varandra kring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:38:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bragelon/0746.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free