Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 96. Testamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
ovan stående förteckning, åt herr vicomte Raoul Auguste
Jules de Bragelonne, greve de la Féres son, för att i någon
mån trösta honom över den sorg, varav han tyckes lida, och
för att sätta honom i stånd att på ett ärofullt sätt kunna
upprätthålla glansen av sitt namn."
Ett långvarigt sorl hördes bland de församlade.
Fullmäktigen fortfor, därtill uppmuntrad av d’Artagnans
flammande Öga, vilket, då det riktades på de församlade,
snart återställde den avbrutna tystnaden:
"Med villkor dock, att herr vicomte de Bragelonne åt herr
Chevalier d’Artagnan, kapten vid konungens musketörer,
avstår, vad bemälde Chevalier av honom kan begära av min
kvarlåtenskap.
Med villkor, att herr vicomte de Bragelonne låter till min
vän, herr Chevalier d’Herblay anslå en rundlig pension, så
vida nödvändigheten skulle fordra, att han tillbringar sitt
liv i landsflykt.
Med villkor, att herr vicomte de Bragelonne underhåller
alla dem av mina tjänare, som i tio år varit i min tjänst,
och ger fem hundra livrés åt var och en av de andra.
Åt min intendent Mousqueton testamenterar jag alla mina
civila, militär- och jaktdräkter, till ett antal av fyrtiosju, i
den säkra förhoppning, att han, av tillgivenhet för och till
hågkomst av mig, begagnar dem, tills de blivit utnötta.
För övrigt testamenterar jag även åt herr vicomte de
Bragelonne min förut nämnde gamle tjänare och trogne vän
Mousqueton, med villkor, att bemälde vicomte de Bragelonne
mot Mousqueton förfar på det sätt, att han i sin dödsstund
förklarar sig ha levat lycklig."
Då Mousqueton hörde de sista orden, bugade han sig, blek
och darrande; hans breda axlar skälvde; de iskalla händerna
nedföllo från hans ansikte, som uttryckte en förfärlig smärta,
och de närvarande sågo honom stappla och villrådig se sig
omkring, som hade han velat söka sig något stöd för att
kunna komma ut ur salen.
- Mousqueton, sade d’Artagnan, min vän Mousqueton,
lämna oss och laga dig i ordning att fara härifrån. Jag tar
dig med mig till Atos, till vars egendom jag beger mig, då
jag lämnar Pierrefonds.
Mousqueton svarade ej. Han kunde knappt draga andan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
