Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vill du följa mig till din fostermor, stackars barn?»
frågade mannen i frisrocken och klappade gossens
välbildade kind.
»Hvad i all världen skulle herrn där och göra?»
sade denne och drog sig förundrad några steg tillbaka.
»Hon har blifvit så fattig och eländig, se’n hon
sjuknade i höstas.»
»Just därför vill jag, att du skall följa mig till
henne. Kanske att jag kunde vara henne till hjälp.»
»Nå, det heter att tala!» sade gossen glad.
Därefter, vändande sig åt kamraterna i portgången, ropade
han: »God natt med er, edra kanaljer! I morgon ska’
röda Nisse få mera stryk. Jag har icke tid i kväll.»
Mannen i frisrocken log, och med gossen vid sin
sida vandrade han af. »Huru vågar du», frågade han
därunder, »som är en så liten fnasker, lofva en så lång
smörjel stryk?»
»Jag?» svarade den unge Napoleon och lade lika
stort eftertryck på detta enstafviga ord som någonsin
den mäktige kejsaren af samma namn – »jo, en hel
kålgård af sådana som han. Jag går icke af för hackor,
skall herrn tro», och härvid sträckte han öfvermodigt
ut sina små knytnäfvar. »Den, som skall ’klå’ mig,
bör åtminstone ha ätit sina tjugufyra tunnor råg, efter
halfannan på året.»
»Huru gammal är du då själf, din lilla storskrytare?»
»Tolf!» svarade Napoleon lakoniskt och liksom
litet stött.
Under det nu mannen i frisrocken och Napoleon
arbeta sig fram genom modden i de dystra gränderna,
hafva vi godt tillfälle att berätta, att den förre var en
af dessa ädla, beklagligtvis så sällsynta människor, som
begagna mörkrets stunder för att gå ut och göra godt
i tysthet, hvartill hans förmögenhetsomständigheter satte
honom i tillfälle. Äfven denna afton var han inbegripen
i ett sådant företag, då röda Nisses snöboll och
Napoleons därefter visade hjältemod ledde hans människoälskande
tankar åt ett annat håll. Den unge,
oförskräckte piltens vördnad för ålderdomen, lör hvars kämpe
han så eftertryckligt förklarat sig, och kanske ännu mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
