Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världens) såg till sin obeskrifliga förundran den
slungade kuben helt lugnt vända sig om och torka bort ett
par blanksmörjsdroppar, som stänkt upp ända till hans
ansikte.
»Jag ser, att herrn kan lyda order», sade han
därefter utan att stamma; »gör det alltid lika säkert som
vid detta tillfälle! Men gif mig ordern angående herms
examen, så vill jag skrifva på den.»
Napoleon framräckte darrande den begärda skriften
och stammade därunder: »Bästa, goda major, förlåt
mig! Jag är kanske olycklig, om jag blir
improberad.»
»Pirum, mirurn, paska etc.» upprepade major
David och satte sig ned att skrifva. Sedan detta var
gjordt och papperet väl tillhopaviket, lämnade han
Napoleon detsamma, sägande med mycket mildare ton än
någonsin förut: »Adjö med herrn! Herrn har anlag
att blifva en af mina kärnkarlar med tiden. Lycka
till god fortsättning! Adjö!»
Med tårade ögon bugade sig Napoleon hastigt och
skyndade ut för att dölja den gråt, som han kände
vara nära att uppstiga. »Jo, vacker fortsättning!»
snyftade han i förstugan, »vacker fortsättning! Den otäcke,
tjocke besten kunde icke en gång upphöra att försmäda
mig i sista stund’. Herre Gud! om han hellre gifvit
mig ett duktigt kok stryk och – och – sedan
approberat mig!»
Medan han uttryckte denna önskan, hade han
medvetslöst öppnat det viktiga papper, han bar i handen,
och läste där, utan att dock vilja eller kunna tro sina
ögon:
Antages med utmärkt beröm.
J. D. L.
Sedan han hunnit hämta sig från denna glada
öfverraskning, tänkte han: »Ack, hvad jag gjorde den
hederlige mannen orätt! Aldrig vill jag mera tro en
människa om ondt, ty mig hafva ju alla bevisat endast godt »
Denna föresats, så ädel till sin grund, fick han
emellertid i framtiden bittert ångra.
Men vi vilja nu följa honom vidare på hans tåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
