Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot berget, till dess han tystnade och liflös nedföll till
mina fötter. Därefter instack H......s åter sin hand
och framdrog efter hvarandra tre de mest vederstyggliga,
halfvuxna ufungar, som man i världen kunde önska
sig, samt stoppade dem i sin stora skjutväska. Då han
åter nedkommit och jag såg, huru blodet strömmade ur
hans hand, ville jag betyga honom min stora ledsnad
däröfver, men han afbröt mig skrattande: ’Lappri!
Den, som blifvit biten af en varg, frågar föga efter att
blifva krafsad af en eländig fågel; men att den glosögda
besten rifvit sönder rockärmen, var värre.’
Mannen var en fattig arbetare, och mina föräldrar
voro rika. Men han var min lärare, och därtill en
lärare, som alltid vetat att hafva respekt med sig, så
arbetare han än var. Jag kunde och djärfdes således
icke att erbjuda honom skadestånd för den sönderrifna
klädespersedeln; i stället omfamnade jag honom
innerligt och tackade honom under tårar för den godhet, han
visat mig. ’Se så, se så, kläm icke ihjäl ufungarna,
min bästa herre’, sade H......s och sköt mig sakta
ifrån sig – ’här äro de. Gå nu hem och tag på
köpet den satans ufmamma med sig. Det blir en god
stek åt de satans människoätarna i femte klassen.’
’Stolt som en åldrig ek, hemvandrade jag nu’ –
för att nyttja samma klassiska uttryck, som en af mina
’ljusare’ klasskamrater en gång haft i en kria. ’Stolt
som en åldrig ek’, inträdde jag i femte klassen och
stoltare än den åldrigaste ek på jorden lämnade jag
mitt byte, som mottogs med lika mycken förvåning
som välbehag och för hvilket jag skördade det mest
oförställda beröm. Från denna dag blef jag en ’persona
grata’ och besvärades aldrig mera med några svårare
kommissioners uträttande. Detta om min ufhämtning,
som gärna kan ställas vid sidan af ’Tors hammarhämtning’.
Men många löjliga upptåg hade man äfven vid
denna tid för sig med de yngre, åt hvilka dessa själfva
måste skratta, huru rasande det än sved. Ett sådant
var det ’lefvande fortepianot’. Vill du kanske veta,
huru detta konstruerades? Jo, någon musikalisk natur
i öfre afdelningen hopsamlade så många musikaliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
