Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrag, tack vare vår duktige simlärare H......s, som
äfven är kronojägare och en lika utmärkt skytt, som
han är simlärare! Den hederlige H......s, som alltid
varkunnade sig öfver de små misshandlade pjaltarna,
sköt korpar, hvar han kom öfver dem, och hade ständigt
ett godt förråd af korppennor, de äldre kadetterna
ovetande. Med tungt hjärta luffade jag nu åstad
till Rörstrand, där H......s, som också är porslinsarhetare,
vistades, och bad honom om pennor, hvilka
jag ock genast erhöll. ’Men det är ej nog med detta,
bästa välsignade herr H......s’, sade jag snyftande,
’de uslingarna hafva äfven vid strängaste straff befallt
mig att söka upp ett par ufungar, och utan dem törs
jag icke gå hem; hellre går jag i sjön.’
’Ufungar? det var värre det’, sade den svartmuskige
mannen med sitt godsinta leende; ’men jag tänker,
min unge herre, att vi äfven skola få råd för det.
Jag tror mig hafva fått reda på ett ufbo i bergen på
andra sidan Solna. Om herrn väntar litet grand, skall
jag följa med herrn.’ Han skyndade nu att afkasta
sin arbetsdräkt och återkom i sin gröna, tätt åtsittande
jaktrock, som noga visade hela den ofantliga styrkan
af hans bröst och axelbyggnad, som näppeligen kunnat
vara mera utbildad hos någon af det gamla Roms
gladiatorer; och sedan han kastat bössan, sin ständiga
följeslagare på alla utvandringar, öfver axeln, bad han
mig följa sig. Sväfvande mellan hopp och ovisshet,
följde jag halft springande den väldige jägaren, med
hvilken jag icke kunde hålla lunken. Vi kommo
slutligen till en hög, brant klippa. ’Där’, sade H......s,
’där vid tallen, som så besynnerligt skjuter fram ur
bergskrefvan, skola ufvarna finnas, som jag tror, men
det blir värre att komma dit, och på köpet äro de ena
satar att vara arga. Jag vill emellertid försöka.’ Lika
vig som stark, klättrade han nu uppför bergväggen.
Jag såg, huru han förde in sin arm i ett hål och hörde
i detsamma ett förfärligt skri. Grinande af smärta
utdrog H......s åter armen och höll i sin blödande
hand en stor berguf, som vildt flaxade med de otäcka
vingarna, under det han uppgaf ännu rysligare tjutanden.
H......s började nu att tröska den tvåbente fulingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
