Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Fjärde Land-Klassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det gläder mig obeskrifligt att få se er här i
Stockholm, min fröken», sade Angélique med en len,
mild och välljudande röst, i det hon på det vänligaste
räckte Napoleon sin lilla hand, »ehuru jag för min del
afundas alla, som äro nog lyckliga att få vistas på
landet ... ack! jag älskar landet så mycket!»
»Så, att fröken icke tycker om staden? ...»
stammade vår hjälte, som nu önskade sig dit pepparn växer,
men insåg, att han ändå var tvungen att svara något.
»Nej, icke särdeles», sade Angélique och lade sina
båda händer om Napoleons hand. »Det är väl
barnsligt af mig, kan jag tänka, och jag är ej heller annat
än ett barn ... och så bor äfven min gode, så innerligt
älskade far mestadels på landet. Det är väl därför,
jag längtar dit så mycket, kan jag tro.»
»Jaså, frökens herr far bor på landet?»
stammade Napoleon.
»Ja», och härvid tårades den unga flickans ögon,
»han trifves här icke, ty han vill vara i jämn
verksamhet. Blott då och då kommer han för några dagar
att hälsa på sin stackars Angélique, som dessemellan
får sitta ensam hemma, medan hennes ende bror, den
stygga gossen», och nu kastade hon en blick, full af
den innerligasta syskonkärlek på Henning, »befinner sig
på Karlberg, där han tyckes hafva föresatt sig att
kvarstanna till dödda’r. Vore jag gosse, så skulle jag läsa, jag,
minsann, helst om en liten öm syster både mig därom.»
»Nå, sätten er nu ner, mina små flickor, och
praten om det kära välsignade landet så mycket I orken!
Men icke skolen I kalla hvarandra för fröken, det låter
så fatalt unga flickor emellan. Sägen därför du ...»
»Om fröken Emilie, som är så mycket äldre än
jag, tillåter det?...» hviskade Angélique.
»Ah, visst tillåter hon det», skyndade friherrinnan
att svara, då hon såg, huru Napoleon starkt rodnade.
»Se så, tagen nu hvarandra bara i famn och beseglen
duskapet med en kyss!»
Med ett mildt, hänförande leende slog nu Angélique
armen om Napoleons veka lif och framräckte, flyktigt
rodnande, den täckaste och kyskaste lilla rosenmun man
i världen ville skåda, i det hennes sköna, änglagoda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
