Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dels därför att han som sådan alltid skulle kunna slå
sig ut i en värld, där han, egentligen att säga, likväl
stod ensam och berodde af en person, som klädt sig
i hemlighetens slöja.
Tiden för den årliga sjöexpeditionen, som Napoleon
skulle medfölja, nalkades. Sjökadetterna skulle resa
landvägen till Karlskrona för att sedan där embarkera.
Dagen före afresan begaf han sig till grefvinnan H...
för att taga afsked. Hon hade gjort en tur åt
Drottningholm med några af sina vänner, och Napoleon fann
Angélique ensam hemma. Ehuru han eljes alltid var
vid ett friskt mod och ingalunda hörde till de alltför
mycket lättrördas antal, kände han nu en tung
beklämning eller liksom en viss aning om någon blifvande
sorglig förändring i sitt öde. Äfven Angélique syntes
honom ovanligt allvarsam och blek. Under några
minuter sutto de tysta och suckande bredvid hvarandra.
Slutligen tvingade sig Napoleon att småle och sade med
darrande röst: »Ack, Angélique! Det är visst barnsligt
utaf mig, men det förefaller mig just, som jag skulle
lämna er för flera år, och icke för några månader;
men det är så, att ... att jag så vant mig vid att ofta
se och alltid tänka på er ... att ... att ...»
En tår banade sig väg utför Angélique’s bleka kind.
»Fröken kommer således äfven att sakna mig?»
utropade Napoleon, under det en viss triumferande
känsla blandade sig med hans smärta.
»Ja, fröken kommer att sakna er, gode, gode
Napoleon», svarade den unga flickan och räckte sin hand
åt honom, som nu tryckte den varmt i sina båda.
»Ack, Angélique, hvad dessa edra ord göra mig
godt! Det är så ljuft att veta sig vara afhållen af den,
man ... man fäst sig vid. Utan fader, moder, syskon
eller annan släkt, har jag endast er, Henning och ...
honom ... som ...»
Då Napoleon tystnade, hviskade flickan sakta:
»Hvilken?»
»Detta är min enda hemlighet, som jag äfven
måste bevara för er. Dessutom är jag nog olycklig att
själf känna föga af densamma. Jag kan endast
välsigna ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
