Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ödet ville då, att vi ännu en gång skulle träffas»,
sade kaptenen vänligt leende, »och detta på nästan
samma latitud, ehuru på mera än 25 graders skillnad
i longitud. Tack för sist, mina herrar! Nu, om I
ären lediga, fån I icke neka mig att fullgöra edert
löfte i Bergen.»
Napoleon och hans medföljande tvenne kamrater,
som händelsevis bägge varit med om slagsmålet i
Bergen, tackade hjärtligt för bjudningen, som de nu
icke voro förhindrade att antaga. Kaptenen förde
dem ett stycke nedåt den härliga Newa, ropade där:
»Charles the twelfth! ohoj!» Genast utsattes en båt
från ett stort, vackert skepp med ovanligt höga master,
och om några minuter befunno sig de unge sjömännen
ombord därpå.
»Hvilket präktigt skepp!» ropade Napoleon förtjust.
»Och huru propert sedan! Precis som på en
örlogsman ... Jag hade aldrig trott ....»
»Att en coopwardist också kan hålla snyggt och
rent, menar ni, min herre?» sade kaptenen leende; »å
jo, det kan också låta sig göra, om man har allvar
med sig. Men våren nu så goda, mina herrar, och
stigen ned i min kajuta. Den är väl icke så stor som
’gunrummet’ på fregatten, men måhända att mitt visthus
och min källare kunna hålla ut jämförelsen.»
Kajutan var rymlig och ljus, enkelt, men ytterst
smakfullt möblerad, och man kunde knappast se
någonting trefligare. Kaptenen slog tvenne slag på en
gonggong; en ung kajutvakt med ett vackert, friskt och
muntert utseende infann sig, snabb som en flygande
svala, och erhöll några korta befallningar. Inom fem
minuter därefter var kajutans mahognybord fullsatt
med de härligaste sydfrukter, såväl torra, som inlagda
och friska; kristallkarafiner och glas af åtskilliga färger
blänkte mellan frukterna, och i karafinerna gnistrade
de ädlaste gamla viner från Madeira, Mallaga och Oporto,
medan några tjockmagade champagnebuteljer stodo för
sig själfva och liksom yfdes öfver sina präktiga
silfverhufvor.
»Nu, mina bäste herrar och tappre försvarare»,
ropade kaptenen, i det han höjde sitt glas, »tager jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
