Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit jag för närvarande ämnar mig, och jag skall icke
glömma att se till de båda kvinnorna.»
»Jag tackar er», sade Hjalmar, »och ännu en gång
farväl, min herre!»
»Farväl», sade främlingen, »törhända återse vi
hvarandra; men skulle icke detta ske, så försmå ej ett
råd af en man, som sett mycket af lifvet: sök alltid
att bibehålla er själ så ren, att ni, liksom nu nyss,
rodnar af blygsamhet vid påminnelsen om en utförd god
handling. Om ni detta gör, så var viss, att ni aldrig
skall komma att behöfva blygas öfver en elak.»
Några ögonblick härefter rullade vår hjälte åter af
i den becksvarta kvällen på den förfärliga, eviga
rapphönan. Det är verkligen stor synd, mina älskvärda
damer, att han, som är så vacker och så »beskedlig»,
skall slita så ondt, men jag rår sannerligen ej därför.
Han måste parera order och inställa sig till befälsmötet,
som börjas påföljande dag, annars får han krypa
i »sinkabirum», och det vore ju ännu större synd.
Emellertid kan jag berätta, att han själf med stoiskt
lugn finner sig i sitt öde, ehuru ett skarpt regn börjar
falla. Han tänker hit och dit: på de båda olyckliga,
han lämnat, på den besynnerlige främlingen, på ...
Gud vet ej allt hvad för tankar, som kunna födas i en
ung mans hjärna. Men man ledsnar äfven vid att tänka,
särdeles då man i regnväder skakas upp och ned på en
kärra, och för att förströ ledsnaden vände han sig till
skjutsbonden, en lång, rask dräng, med den frågan om
han kunde sjunga.
»Ja, serra trecken!» svarade denne. »Ja’ ä den
argaste skrålarn i hele min by. Dä ä alltid nöjsamt
å sjunga i mörker, å om harrn vell vara så gemen å
höra på, så ...»
»Du gör mig en riktig tjänst, om du sjunger, ty
det blir annars för tråkigt i längden.»
»Ja’ vell då sjunga ena ny knektevisa, som en löjtnant
här ve vårt regemente har diktat. Ja’ lärde’na
då ja’ va ute å ’exsussa’ beväring i år.»
»Hvad är det för en löjtnant?» frågade Hjalmar.
»Ja’ ä inte go’ te’ å hugsa hans namn, för dä ä
så kunstigt, men att han skälls för löjtnant, dä vet ja’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
