Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någorlunda god säng, så är jag fullkomligt belåten med
rummet, så litet det än är.»
»Å, Gud ske lof! fjärbolstra har ja’ nock, så dä
räcker te», sade Andersa-mor och höjde litet grand på
nacken, »men se dä allra värsta ä å utfundera, hva en
ska ge så höger harre å äta.»
»Hvad som helst, mor lilla, jag är van vid både
goda och onda dagar. Hvad som helst.»
Sedan nu alla Andersa-mors betänkligheter voro
häfda, inflyttades främlingens samtliga pick och pack i
den lilla snygga kammaren, och Hjalmar var honom
därunder på allt sätt behjälplig, ehuru han icke kunde
hindra en suck att allt emellanåt frambryta.
Middagstimmen var nu inne, och som Andersa-mor
redan på morgonen, till all lycka, slaktat och stekt en
fet ungtupp och därtill hade godt fårkött med dillsås,
jämte de skönaste smultron med den fetaste grädda,
kunde hon utan dröjsmål duka upp en måltid, från
hvilken ej en konung hade behöft gå hungrig.
Främlingens betjänt hade äfven på sin husbondes tillsägelse
öppnat vår gamle bekante, kantinen, och ur den
framtagit en butelj äkta madera och en dito utsökt fin
bourgogne, som han satte på bordet. »Jag för gärna med
mig eget vin», sade främlingen, »ty min strupe har
ännu icke kunnat vänja sig vid den vedervärdiga vätska,
som säljes under namn, heder och värdighet af vin på
de flesta värdshus i vårt kära fädernesland. Men här
ha vi ju rätt trefligt, och jag får tacka er, som förde
mig till ett så godt ställe. Dock, det är sant, jag har
glömt en sak. Att ni heter Lingen, vet jag, emedan
jag såg ert namn i dagboken, sedan ni var rest, men
ni är troligen okunnig om mitt. Jag heter Franck, f. d.
köpman, men nu, sedan jag köpt en större egendom
här i trakten, possessionat, eller hvad nian vill kalla
det. Er skål, löjtnant Lingen.»
Hjalmar bugade sig och drack. Främlingen höll
emellertid målron vid makt, och slutligen lossades äfven
tungans band för Hjalmar, vare sig genom främlingens
fryntlighet eller den äkta maderans styrka. Den
oskyldiga »trolösas» bild började allt mera att förblekna och
idealets i dess ställe framställa sig så mycket klarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
