Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gäst här i huset, men jag skall hafva äran att
anmäla er för den sannskyldiga värdinnan.»
Hon steg därvid upp och gick in i nästa rum.
Stellan tyckte sig höra ett hviskande, dock ifrigt samtal
där inne; men efter några minuters förlopp öppnades
dörren och in trädde en högväxt, majestätisk dam med
yppiga former, klädd i en lätt sorgdräkt. Damens första
rörelse, då hon fick se sin bugande vackre gäst, var
att taga några hastiga steg framåt, men plötsligt hejdade
hon sig, och hennes sköna, rodnande ansikte antog ett
stelt, högdraget uttryck, sällsamt kontrasterande mot det
glada leende, som nyss förut för ett ögonblick upplifvat
hennes drag. Men hur gick det väl med vår vän
Stellan? Hans påbörjade bugning blef aldrig efter konstens
regler fullbordad. Med framsträckt hufvud och
glödande kinder stirrade han på den sköna damen, som
stod framför honom, och först efter flere sekunders
förlopp kunde han utropa dessa afbrutna ord: »Store
Gud! är det ... kan det vara ... är det ... Vendela
Elphinstone?»
»Så, att jag verkligen har den äran att vara
igenkänd», svarade damen med en så afmätt ton och en
så fullkomlig likgiltighet i rösten, att vår stackars hjälte,
som just stod i begrepp att skynda fram för att fatta
hennes hand, försagd stod stilla med vidöppen mun.
»Ja, jag är fru Vendela R. Får jag be er sitta ned,
min herre!»
Hon kastade sig därvid med en behaglig vårdslöshet
ned i emman, och då Stellan förlägen tagit plats på en
stol bredvid, fortfor hon:
»Jag fick händelsevis här om dagen höra, att det
regemente, hvarvid ni är anställd, skulle marschera här
förbi. Jag begärde därför hos kronobetjäningen att få er
inkvarterad här, emedan det skulle intressera mig
ofantligt att få höra något nytt från er ort, hvarifrån jag
på många år icke haft ringaste underrättelse. Vågar
jag hoppas, att ni varit belåten med den gästfrihet, som
jag kunnat visa er?»
»Den har öfverträffat både min förtjänst och min
förväntan, min fru», stammade Stellan, som rodnade
af harm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
