Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter flera vid detta bröllop närvarande trovärdiga
personers sammanstämmande vittnesbörd, kan jag
berätta, att festen lär hafva varit en bland de mest
glada och lifvade, man kan tänka sig. Endast söta
Jules’ mamma, grefvinnan, för hvilken nyheten om
denna »mésalliance», som hon behagade kalla den,
kommit som ett dunderslag, hade därunder visat ett
surmulet ansikte; men till all lycka hade hon farit strax
efter middagen, förmodligen för att skrifva ett tröstande
bref till söta Jules, som gått miste om ett så »charmant
gods». Brudgummen var själfva glädjen och bruden
själfva sällheten. Skålar blefvo druckna och tal hållna
som vanligt, och då äfven gamle Munter uppmanades
att säga några ord till paret, såsom varande
brudgummens fader, steg han utan ringaste förlägenhet upp och
aflade följande vältalighetsprof:
»Då den välborne brudgummen varit så nedlåtande
och ’gemen’ af sig att till sin far taga en gammal
simpel krigsman, som jag är, vill jag också tala till
honom och hans lilla rara välborna gumma, som om
de vore mina egna barn. Jag önskar därför, att deras
lifs liniemarsch måtte blifva stadig, lidande och rät som
en lineal, utan alla slingerbultar i centern eller
dragningar på någondera flygeln. Hafven beständigt en lös
och ledig känning af hvarandra, och bibehållen
rättningen, mina barn, och skulle ni någon gång komma litet
ur takten, så börja för all del icke att bråka, trängas
och knuffas, utan jämka, jämka bara, så blir det snart
bra igen. Om ni så gören och hafven ögonen stadigt
på lambsens fana, som det står i psalmboken, så
kunnen ni gå lugnt genom er värld, ända tills döden
kommenderar halt! framför Guds stora generalmönsterbord,
där ni med lätta samveten kunnen skyldra gevär, säkra
om att få en god och evinnerlig pension ur den stora
himmelska krigsmanshuskassan. Skål!»
»Bra taladt, bror Munter!» ropade öfversten, och
alla gästerna instämde skrattande däri.
Om aftonen gafs bal, på hvilken bruden var
alldeles förtjusande och fänrikarna alldeles förtjusta.
Vendelas slösande gästfrihet hade äfven utsträckt sig till
soldatesken, som jämte godsets talrika underhafvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
