Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
då jag höll på att söka upp ett logis. Jag har aldrig
varit här förr. O, hvart skall jag taga vägen!»
Flickan besinnade sig ett ögonblick, därefter sade
hon fast och beslutsamt: »Amalia, hjälp mig att bära
honom upp till mig; den stackars gossen kan ju icke
ligga på gatan heller.»
»Till dig?» Är du alldeles galen, Klara!» ropade
Amalia, skrattande af full hals.
»Blyges du icke att skratta åt en ung människas
olycka!» förebrådde henne Klara. »Äro vi ej olyckliga
själfva? Hjälp mig, säger jag! Vi bo ju bara ett par
hus härifrån. Du känner mig. Jag vitt det.»
»Nå, jag vet, att du är envis som synden, när du
fått någonting i hufvudet», svarade Amalia. »Kom då,
vi skola hjälpas åt, efter det nödvändigt skall så vara.
Men det blir du, som förlorar därpå. Du har ju bara
ett rum, och ...»
»Tyst, t}Tst, för Guds skull!» afbröt henne Klara
brådskande och började med den andras tillhjälp att
upplyfta mig. Jag lade mina armar om de båda
flickornas halsar och fördes sålunda, under det jag stödde
under med det friska benet, in i förstugan tilJ ett
stort, högt hus af ett ruskigt utseende. Här utropade
Klara: »Ack, ack, hur ska’ vi få upp honom för
de många trapporna? Jo, tyst, smedens långe gesäll
gör alltid, hvad jag ber honom om. Han skall hjälpa
oss. Vänta ett ögonblick, bäste herre, jag är strax
tillbaka.»
»Hvad hon är tjänstaktig och beskedlig, denna
jungfru!» suckade jag, under det jag, ännu bibehållande
mitt tag om den andras hals, stödde mig mot den kalla,
fuktiga väggen,
»Ja, hon är verkligen en mycket tjänstaktig
jungfru», utropade Amalia med ett skratt, som lät ytterst
vidrigt för mina Öron. »Ni måste vara från
landet, bäste herre, eller hur? Så höres det åtminstone
på er.»
»Jag är student»,, svarade jag.
»Student?» sade hon och skrattade ånyo. »Kors!
Jag har känt många studenter, men ingen, som icke
begripit...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
