Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
trädde, åtföljd af gesällen. Det var en reslig,
medelålders man med ett bestämdt och strängt utseende.
Utan att bevärdiga mitt ansikte med mer än en flyktig
blick, började han genast att betrakta mitt skadade
ben, som redan svullnat så mycket, att stöfveln måste
uppsprättas för att kunna af dragas. Sedan befallde han,
att jag skulle afklädas. Klara var mig därtill
behjälplig, men, ehuru jag kände, att jag rodnade, tänkte jag
likväl, att vid ett tillfälle som detta äfven en ung flicka
ej så noga fick fästa sig vid det passande. Jag tyckte
mig märka, att doktorn med ett visst förakt såg på de
gamla och grofva kläder, jag begagnat under min
vandring, men den goda flickan fäste sig icke därvid, utan
lade sorgfälligt ihop dem på en liten soffa.
»Hm! ett rent brott», mumlade doktorn, sedan
han en stund undersökt det skadade stället; »hjälp mig
nu, rnin käre smed, att draga benet till rätta, så att
vi få benpiporna att passa in mot hvarandra. Och
äfven du, slyna», fortfor han, vändande sig till Klara,
»stå icke här och gapa, utan hjälp till! Håll honom
under armarna, då vi draga. Håll emot allt hvad du
orkar, det råder jag till. Lipa icke heller, utan gif
honom nu ett bastant famntag; det hör ju till din
métier.»
Jag fann mig djupt sårad af den föraktliga ton,
med hvilken han tilltalade den ömsinta, goda
mamsellen, men hon, utan att yttra ett knotande ord, fogade
sig undergifvet och tåligt efter hans befallning. Blek,
men beslutsam, fattade hon uti mig, under det smeden
drog och doktorn med starka fingrar bemödade sig att
trycka de afbrutna delarna tillsammans. Jag kände
en ryslig smärta och jämrade mig i början högt. Men
snart återvann jag min själf behärskning, då jag
betraktade Klaras likbleka ansikte, som med ett smärtsamt,
deltagande uttryck lutade sig tätt öfver mitt. Med en
nästan obegriplig styrka höll hon mig kvar i den ställning,
som läkaren anbefallt, men under dessa ansträngningar
kom hennes kind allt närmare min - slutligen så nära,
att de båda vidrörde hvarandra. Schalen hade under
tiden halkat utaf, och den snöhvita, fylliga barmen
gick häftigt och högt mot mitt flämtande bröst. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
