Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
»Tyst, tyst, det är ju alldeles ingenting att tala
om», svarade Klara och torkade åter min panna. »Det
var endast min skyldighet. Jag vet nog, hvad det vill
säga att vara ensam och öfvergifven.»
Dessa senare ord yttrades så sorgligt och åtföljdes
af en suck, så djup, att jag rördes däraf, och glömsk
af mina egna plågor, frågade jag henne deltagande:
»Har ni då ingen mor?»
»Nej, min herre, nej! Ingen mor, ingen far, ingen
. . . ingen ...»
»Hvem bor ni då hos?» frågade jag förundrad.
En hög rodnad göt sig öfver flickans mjälla kinder,
och hon betänkte sig ett ögonblick, innan hon svarade:
»Hvem jag bor hos, frågar ni? Hos . . . hos en
beskedlig fru, här inunder . . . min moster ... ja, min moster,
så är det.»
»Men hvad skall er moster säga därom, att jag
gjort intrång på detta rum?»
»Hon? A, hon är så god utaf sig, hon säger visst
ingenting. Dessutom hyr hon ofta ut rum till resande.
Ja, ofta, ofta. (Härvid rodnade flickan åter. Ack! det
var för den osanning hon sade, icke för ändamålet,
hvartill rummen uthyrdes.) Ni kan få hyra detta, om
ni vill, och jag, jag vill passa upp er.»
Min fullkomliga obekantskap med lasten och dess
offer, hvilken den skarpsynta flickan genast märkt och
äfven begagnat sig af, gjorde, att jag med glädje antog
detta tillbud och tackade inom mig Gud därför, att
jag i min olycka åtminstone träffat på ett så godt hus
och en så beskedlig sjuksköterska. Visst föreföll mig
den där Amalias uppförande något besynnerligt, ja, till
och med fräckt, men långt ifrån att ana rätta
förhållandet, tänkte jag endast, att hon var en af dessa
högfärdiga stockholmsdamer, hvilka jag i den småstad,
där jag var uppfödd, alltid hört så illa tilltygas. En
tjuguårig student nu för tiden skall säkerligen skratta
åt mig och kalla mig en oefterrättlig, enfaldig tölp,
men denna enfald var dock skön, och lycklig ungdomen,
om den icke vore så sällsynt!
Några starka slag på dörren tillkännagåfvo doktorns
ankomst. Klara skyndade att öppna den, och han in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
