Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Om ett svärd gått genom mitt hjärta, hade jag ej
kunnat erfara en pinsammare känsla. Liksom
förkrossad af den tanken, att hon, i hvilken jag lärt mig att
se och älska själfva oskulden och den al l tuppoffrande
godheten, var en förtappad, lastfull kvinna af denna
olyckliga klass, för hvilken jag alltid känt en instinktlik
afsky, stirrade jag dödligt blek en lång stund framför
mig utan att kunna uppgifva ett ljud; men jag var
ung och fann ändtligen någon lättnad i de tårar, som
började störta ur mina ögon. Jag blygdes öfver henne,
blygdes öfver mig själf och snyftade häftigt, Öfverljudt.
»Ja, gråt, min stackars gosse!» sade doktorn och
upptog sin näsduk, »gråt, det lindrar; men er sorg bör
förvandla sig i vemodig tillfredsställelse, då ni
betänker, att det är ni, som kommit denna beklagansvärda
flicka att återvända på dygdens väg, hvilken hon
hädanefter, därom är jag fullkomligt säker, aldrig mer
öfver-gifver. Hvilken skönare tröst kan ni väl begära än
vissheten af, att ni återvunnit en själ för himmelriket.
Många unge män vid er ålder hafva sin djäfvulskt
brottsliga lust uti att förföra, då ni i stället har
återupprättat. Om ej ödet sändt er till hennes räddning, vore
hon ännu samma förtappade varelse som förut. Hämta
därför kraft af det medvetande, att ni varit ett redskap
i den förbarmande Gudens hand!»
Den människoälskande doktorns ord hade en
välgörande inverkan på mitt kvalda hjärta, som nu
började att slå något jämnare. Jag insåg deras sannning
och den ljufva tröst de inneburo; ty ingenting är
tröste-fullare än medvetandet af en god gärning. Jag torkade
mina tårar och hörde, ännu djupt nedslagen med sänkt
hufvud men uppmärksamt, på doktorn, som fortsatte
sin förklaring sålunda:
»Ni kunde äfven hafva skäl att förundra er öfver
mitt förhållande, i så fall, att jag icke upplyste er hos
hvem ni var, då jag besökte er för andra gången och
erfor, att ni icke var den, för hvilken jag förut genom
ett förlåtligt misstag ansett er, utan i stället en
val-uppfostrad yngling af god familj. Men ni påminner
er säkert, att jag före mitt inträde då hade ett långt
samtal med Klara i förstugan. Till min stora förun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
