Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
dran fann jag därunder, att flickan af naturen var
begåfvad med ett ömt människoälskande hjärta och att
hon hade liksom ett omotståndligt behof af att göra
godt i sin förnedring. Hon berättade mig, hvem ni var,
talade om er lyckliga okunnighet om lasten och dess
offer, men besvor mig tillika att icke beröfva henne
den glädje hon nu njöt, den enda verkliga hon
någonsin njutit, därigenom att jag för er yppade, hvad hon
hittills så omsorgsfullt sökt att dölja. Då jag vägrade
till detta af fruktan, att hon skulle fortsätta sitt forna
lefnadssätt, bedyrade hon under ångerfulla tårar med
de heligaste eder, att hennes föresats var fattad att nu
och för alltid återvända till dygden, som, ända till dess
hon lärt känna er, varit henne så godt som obekant.
Jag började nu tro på uppriktigheten af denna föresats
och tyckte mig se försynens finger i detta den fallna
flickans och den oskyldige ynglingens besynnerliga
sammanträffande. Liksom hon kommit att räcka er
läkedom och lindring under svåra kroppsliga plågor, så
skulle äfven m* nu å er sida frälsa och återupprätta
hennes själ, som redan börjat trängta efter det goda.
Jag beslöt därför att låta er förblifva i er lyckliga
okunnighet om beskaffenheten af det ställe, på hvilket ni
var, troende mig därigenom bäst tjäna den Gud, till
hvars präst den rättsinnige läkaren äfven är utkorad,
och jag stärktes ytterligare i detta beslut, då jag under
samtal med er utrönte, att ni ägde goda kunskaper och
ett sant religiöst sinne. Väl insåg jag äfven då faran
af, att Klaras ovanliga skönhet i förening med hennes
ömma omsorger för er skulle hos er kunna uppväcka
känslor, varmare än tacksamhetens, men jag ansåg, att
här det lägre borde vika för ett högre, det förgängliga
för det eviga. Om jag häri handlat orätt mot er,
min unge vän, är dock Gud mitt vittne, att det skedde
af en ädel bevekelsegrund.»
Jag tryckte doktorns hand och han fortfor: »Jag
hade också tillfälle att efter hvarje förnyadt besök hos
er i tysthet glädja mig öfver den hastiga framgången af
min plan. Klara förädlades dagligen, och med en
beundransvärd lätthet uppfattade hon och gömde i sitt hjärta
de höga läror, som hon hörde från edra läppar. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
