Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
lät dem afgå med uppsala-posten, på det hon icke skulle
kunna misstänka någon iråkad olycka. Nu omtalade jag
mina sista missöden, dock med iakttagande af den
»förtegenhet» angående Klara, som doktorn tillrådt mig.
Därefter utbredde jag mig vidlyftigt öfver denna senares
mig bevisade godhet, som också verkligen förtjänade
min varmaste tacksamhet, och jag bad min mor att
genom bifall till den begäran, som doktorn i sitt’ bref
framställde, återgällda de omsorger, hon slösat på mig.
Som jag var det käraste, hon ägde i världen, visste jag,
att jag icke behöfde säga någonting vidare.
Jag yrkade nu på att få återse Klara, men doktorn
afslog det bestämdt af skäl, dem jag vid nogare
eftersinnande icke kunde annat än gilla. »När er mors
svar ankommit», sade han därefter, »och Klara är
färdig att resa, skall ni få taga afsked af henne. Haf
tålamod till dess och trösta er med den tanken, att
hon utan uppehåll arbetar på sin bättring. Jag var
hos henne i morse, och jag kan hälsa er från henne.
Strax efter vår afresa i går afton flyttade äfven hon
på min inrådan till en annan del af staden, där hon
är undangömd. Det rum, som hon förut bebott, var
henne naturligtvis af många orsaker förhatligt.»
Med omgående post ankom min älskade moders
svar till både doktorn och mig. Det var naturligt, att
hon med glädje begagnade tillfället att uppfylla den
förres framställda begäran, och jag rördes till tårar, då
hon i sitt bref till mig talade om den kärlek, hvarmed
hon skulle omfatta den goda flicka, som så omsorgsfullt
vårdat mig under min sjukdom. »Det första jag bör
göra», sade hon bland annat, »är att lämna henne,
som intagit en moders plats vid ditt sjukläger, en
dotters plats i mitt hjärta.» Nu följde några vänliga
förebråelser däröfver, att jag så länge kunde lämna henne
i okunnighet om mitt olycksöde, men därefter utgöt hon
sig i de varmaste glädjebetygelser öfver, att detta var
öfverståndet, och i de frommaste välsignelser öfver dem,
som under detsamma visat mig så mycken godhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
