Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
sända ut sin piga för att höra efter henne, då en
främmande karl inträdde, lämnade en biljett och försvann
på ögonblicket. Denna biljett, som nu åtföljde min
mors bref, var af följande lydelse: »Nådiga, goda,
oförgätliga fru! En helig ed binder min tunga, därför
vågar jag icke nu säga mera, än att jag måste lämna
er, som bevisat mig, den öfvergifna, så oändligt mycken
oförtjänt godhet, hvarför Gud på er och edert hus måtte
utgjuta sina rikaste välsignelser! Jag behöfver visst
icke säga eder, att det är med svidande hjärta jag tagit
ett steg, hvilket kan synas så otacksamt; men jag måste
lyda en mäktigare röst, synnerligast då det länder till
mitt eget bästa. De heliga lärdomar, ni gifvit mig,
skola aldrig försvinna ur mitt hjärta, mitt öde må blifva
hvilket som helst. Jag besvär er därför att bedöma
rnitt nödvändiga handlingssätt med mildhet, äfvensom
jag vågar bedja er att söka förmå herr Konstantin till
det samma. Säg honom, att han skall lefva i mina
böner, säg honom, att jag aldrig kan glömma min
omätliga skuld till honom och att jag allt framgent skall
vandra den väg, han för mig utpekat, säg slutligen herr
Konstantin (namnet var nästan oläsligt af tårar) att...
att... mitt lif skall blifva sådant, att jag kan våga
hoppas återse honom i en bättre värld. Jag hinner ej
skrifva mera. Tusende välsignelser öfver er, nådiga fru!
Det är mig förbjudet att vidare låta höra af mig. Sök
därför icke att forska efter mig, emedan detta blir
fruktlöst. Ännu en gång, bedöm med mildhet den evigt
tacksamma Klara.»
Detta gåtlika försvinnande smärtade mig djupt, och
med blödande hjärta anklagade jag Klara för att hafva
handlat både oförsiktigt och otacksamt, då hon
öfvergifvit sina välmenande beskyddare för någon annan.
Hvem kunde väl denne vara? En nyvaknad bitter
känsla, svartsjukan, hviskade till mig, att det möjligen
kunde vara en älskare. Men detta motsades ju af
hennes tårade hälsning till mig. Så mycket förstod jag
emellertid, att en viktig hemlighet var med i spelat,
och jag beslöt att skrifva till doktorn för att höra hans
tanke i detta ämne. Till min stora förundran och out-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
