- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
167

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

brännvin och svagdricka samt däri simmande ost-,
smör- och brödholmar, för att följa konstapeln in i
»schweizeriet», där en långt angenämare syn möter oss.
Rummets väggar voro öfverallt klädda med friskt
doftande björklöf, och vid taklisten slingrade sig en täck
ghiand af röda och hvita törnrosor, hvilkas angenäma
lukt alldeles förjagade de mindre behagliga ångorna af
lutfisken och salt varorna i rummet näst intill. Men
dessa rosor, ehuru friska och sköna, voro dock
långtifrån att vara schweizeriets förnämsta prydnad, ty mot
den inträdande konstapeln sväfvade en ung, leende
flicka af så sällsynt fägring, att en ungdomlig skald
knappast skulle kunnat måla den fullkomligare i sin
inbillnings mest lågande drömmar. Det lilla, högt
uppburna hufvudet bar nästan någonting af utländsk prägel.
En öppen, ädelt hvälfd, dock ej särdeles hög panna,
en liten, lätt böjd näsa, svarta strålande ögon och ett
korpsvart hår, som ringlade sig kring kinder, så fina,
hvita och röda, som om de tillhört en guldhårig blondin,
kunde icke annat än uppväcka betraktarens förtjusning.
Om härtill lägges en den allra som sötaste lilla mun,
med de behagligaste småleenden på röda, fylliga läppar,
har jag endast gjort ett högst svagt utkast till ett
hufvud, som skulle varit en prydnad äfven i vår store
Fogelbergs studio. Hennes växt var nymflik, på samma
gång smärt och fyllig, och i hvarje hennes minsta
rörelse låg detta oändliga behag, denna kroppens poesi,
om jag så kan uttrycka mig, som är ett slags medfödt
adelsbref och som aldrig kan förvärfvas. Den dräkt
hon bar var smakfull och i förhållande till det ställe,
där hon befann sig, till och med litet lysande. En
klädning af himmelsblått bombasin omslöt de härliga
formerna och fästes kring den smärta midjan, af ett
svart sammetsskärp, försedt med ett blixtrande
stålspänne. Den bländande hvita halsen doldes med
jungfrulig omsorg af en gul silkesschalett med ljusröda ränder
och framtill fästad med en stor guldbröstnål,
föreställande en afbruten pil.

Då detta intagande väsen skyndade mot den
inträdande marketenterskan, förmildrades denna senares
något befallande drag af den omisskännligaste moderliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free