Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
än att supa upp förtjänsten, kunde du alltför väl,
liksom dina hederliga kamrater, spara ihop något för
hustru och barn där hemma. Men hvad hjälper, att kon
mjölkar, då hon själf sparkar ut det! Gå din väg, och
kom aldrig mer för mina ögon! Jag skall rapportera
dig för löjtnanten, så att din tredska rygg får en seg
käpp. Mar sch l»
Suparen drog sig skamflat tillbaka, under det att
hans kamrater skrattande berömde konstapelns
hälsosamma straffpredikan. »Ja, mina raska gossar», sade
hon fryntligt, »sådant läder måste sådan smörja ha.
Om det skulle hända någon af er att få för mycket i
hufvudet, så vore det illa, mycket illa, ty, som ni vet,
tål jag icke fylleri, men det vore dock en sak som
kunde hjälpas, emedan den, som lägger sig som ett svin,
kan uppstå som en karl. Men den där står alltid upp
sådan han lagt sig.»
Sålunda ömsom skämtande, uppmuntrande eller
bannande, fortfor hon att betjäna sina kunder, ända
till dess signal åter gafs till arbete, under hvars gång
andra, långt förnämare gäster vorofatt förvänta.
Konstapeln var nämligen allmänt känd för att koka ett
alldeles ypperligt kaffe, hvilket själfva amiral von Platen
ofta smakat och prisat. I sitt rymliga stånd hade hon
ett särskildt rum, som hon med en viss stolthet
kallade »schweizeriet», och dit kommo hvarje eftermiddag
officerare från l åtskilliga kårer för att få en kopp af
den beprisade drycken och därpå ett glas punsch, som
konstapeln äfven förstod att efter alla konstens regler
bereda. Han, eller hon, öppnade nu en dörr på glänt
och frågade med en röst, som ljöd förunderligen mild
mot den barska, karlaktiga ton, som vi hittills hört henne
bruka: »Tilda! mitt snälla barn, är kaffet färdigt ännu?»
- »Ja, på ögonblicket, goda mamma!» svarade en
stämma, så ren och silfverklingande, att man snarare
skulle trott den komma ur skyn än ur ett
marketen-tarestånd. »Godt, mitt barn», sade modern, »skicka
då ut pigan att aflösa mig, så vill jag komma in för
att ’förstärka’ dig.»
Pigan infann sig, och nu vilja äfven vi lämna den
nedsölade disken, med dess otaliga småsjöar af öl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
