Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstapeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
igen, och, Gud ske lof] att det värsta är gånget af
stapeln.
Några mil från staden var jag, förklädd till gesäll,
regementet till mötes, och Granat, som nyss blifvit
konstapel, framförde mig till sin batterichef såsom en
rekryt, den han värfvat. Visst darrade jag litet grand
nu, det medger jag gärna, men min ovanliga hurtighet,
att icke säga våghalseri, gjorde, att jag snart återvann
mitt lugn, så att jag frimodigt besvarade kaptenens
frågor. ’Du är en vacker pojke, och jag tar gärna
emot dig’, sade kaptenen och klappade mig på axeln,
’men kan du rida bra och förstår du dig på hästar?’
’Icke det ringaste’, svarade jag, ’men jag hoppas
väl att snart kunna lära mig.’
’Aj, aj, det var illa! Gud vete, om jag då kan
antaga dig, min gosse’, sade kaptenen och såg
missbelåten ut. Det klack i mig af ängslan, men i detsamma
skyndade Granat till min hjälp, i det han försäkrade
kaptenen, att han, som var en gammal bekant till mig,
åtoge sig att på sina lediga stunder lära mig allt hvad
till tjänsten hörde, om jag nämligen finge mitt nummer
i hans afdelning.
’Nå, då blir det ju förbannadt bra’, sade kaptenen
till mig. ’Bättre lärmästare än Granat kan du aldrig
få, men akta din rygg, ty han brukar icke att lägga
fingrarna emellan, det har jag märkt.’
’Har ingen fara!’ tänkte jag, men aktade mig
nog för att säga det; och sedan jag nu under namnet
Kartesch (ty då en Granat skall ha en hustru, bör
han väl åtminstone få en sådan) blifvit inskrifven i det
nummer, min fästman för mig begärt, fördes jag af
honom till ett enskildt rum i en bondstuga, där han
fick se ut genom fönstret, medan jag påtog mig kungl.
maj:ts och kronans mundering.»
»Men, min bästa konstapel», sade den fryntlige
kronobergaren, »säg mig huru ...»
»Ah, jag kan nästan förstå, hvad herr löjtnanten
ämnade fråga. Var det icke om vissa nödvändiga
försiktighetsmått? Åjo, dem glömde jag icke, och maken
’lifstycken’ till dem jag på förhand sytt åt mig ha
väl icke många fruntimmer burit. Då jag nu stod där,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
