- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Andra delen /
242

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

anmäla er, gamle skälm, på behörig ort. Om jag ej
mellankommit, hade säkert den stackaren, som pustar
där borta, blifvit ihjälslagen i ert eget hus. Hjälp
honom nu på benen, annars skall jag lära er det.»

»Strax, min värdaste herre!» sade herr Spöstedt
smilande, men kvarstod lika orörlig bakom sin
förskansning.

»Jaså! ni vill då göra mig galen igen», ropade
den resande och började att rulla sina ögon.

Ehuru förhärdad i brottet, var herr Spöstedt lika
vidskeplig och lättskrämd som de nyss utdrifna
gästerna, hvarför han genast flydde genom den öppna
dörren, hvilken han till yttermera säkerhet reglade
efter sig.

»Jag får väl då lof att sköta patienten själf, huru
vedervärdig han än förekommer mig», mumlade den
resande, som nu framgick och lyfte den slagne i en
trasig soffa, där han med en handduk, så godt sig
göra lät, förband ett djupt sår i hans hufvud.
Därefter tog han ett stop med vatten och slog det utan
krus i skojarens blodiga ansikte för att få honom till
sans igen, hvilket äfven lyckades, ty denne uppslog
sina af rus och smärta förvildade ögon och besvarade
den resandes fråga, om hvad som egentligen fattades
honom, med:

»Brännvin!»

»Då blir gästgifvaren din bästa läkare, fyllkaja!»
sade den resande, men i detsamma klingade en
fönsterruta, och då han vände sig om, såg han en bösspipa
framsträckt genom det utslagna fönstret, som
förmörkades af en mängd långhåriga gapande hufvuden.

»Om harrn äter upp karen där innanför, så
skjuter ja’ harrn på eviga fläcken», sade en groflemmad
bonde med enfaldigt ansikte och lade an i detsamma.

»Är du rent rasande, människa!» utropade vår
resande. »Jag har ju bara lyft den slagne uslingen i
soffan och är den ende, som bryr sig om honom. Bort
därför med bössan!»

Men bonden kvarhöll bössan i anläggning och sade
till de kringstående: »Töcker inte I sum ja’, att
stollen allt har ätit upp halfva hafvet? Ja’ ser fullt ma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free