Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
hafva klippska hufvuden och ofta tämligen stor lätthet
att uttrycka sig muntligen inför en domstol, men
okunniga och råa, som de äro, och blifna skrifkunniga
kanske först i en mognare ålder, är det dem omöjligt
att med sammanhang sätta sina tankar på papper; ty
då tyckes det, att rättvisan liksom ville hämna sig på
sina ovärdiga handtlangare.
Sedan herr Spöstedt förseglat sin dråpliga skrifvelse,
afsände han den genast med ridande bud. Så brådtom
hade han att visa sitt »ordningssinne» och på samma
gång släcka sin hämnd. Därefter begaf han sig till vår
resande, som under tiden på bästa sätt tröstat den
gråtande skjutsgossen och nu begärde ett rum öfver natten.
Som denna begäran ingick i gästgifvarens plan,
jakade han också till densamma och förde honom in i
ett mörkt smutsigt hybble, hvars enda möbler utgjordes
af en gammal träsoffa och en rankig stol. Af
sängkläder sågos ej en skymt, och då vår resande äfven
begärde sådana, svarade herr Spöstedt med många
omvägar naturligtvis, att han, som hade en talrik och
»älskvärd» familj att sörja för, omöjligen »kunde
tillåta sig att härbergera passlösa och okontanterade resande
för intet, det var säkert.»
»Ut med dig då åtminstone, din skurk!» ropade
vår resande, som ej längre kunde fördraga mannens
låghet, »ut med dig!» och härvid slängde han herr
Spöstedt mot dörren.
Utan att det ringaste beklaga sig öfver denna
förnyade »attentlon mot hans personliga drängdividy»,
sade herr Spöstedt blott ett smilande »god natt» och
försvann. Men den resande kunde icke höra, huru han
för dörren ytterst försiktigt satte träborn.
Vår resande, fången utan att veta det, befann sig
nu ändtligen i ensamhet, och han öfverlämnade sig åt
de förargliga tankar, som stormade in på honom. Han
hade ännu trettio mil att resa, och han hade förlorat
hela sin reskassa. Att eftersöka denna, som han under
ljusa dagen förlorat på en allfarig väg, ansåg han vara
fruktlöst, och därför hade han ej ens väckt fråga därom.
Men ännu mer än denna förlust smärtade honom
förlusten af hans portfölj, som innehöll mycket för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
