Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
»där ha vi en, men det finnes ännu ett par till.»
Länsmannen framgick till den öppnade luckan till
gången och ropade därin: »Gifven er, edra hofvar! eljes
skall jag röka ut er som räfvar. Svara, säger jag er!»
men intet svar följde.
»Sulle inte ja’ kunna få kvicka opp dam ma en
hagelsvärm?» frågade atheniensaren, som mäkta
kall-hlodigt laddat sitt gevär och nu slog på fängkrut.
»Nej, det går icke an, min far lille», sade
länsmannen! »du kunde råka till att skjuta ihjäl en af
dessa förhoppningsfulla plantor, och då vore du olycklig
för hela din tid.»
»Dä va änna en besunnerlig lag, dä, lell»,
mumlade atheniensaren förundrad, och det med skäl.
»Men hvad skola vi nu göra?» frågade Lyrensvärd.
»Kanske hafva de ännu en utgång, och då äro de
troligtvis redan på det torra. Någon af oss måste bevaka
huset...»
»Det vill jag göra», sade länsmannen; men just
som han stod i begrepp att skynda bort, hörde han
från gången en fin, gnällande stämma, som sade: »Jag
ger mig, nådige herr kommissarie»^ och strax därefter
framkröp en blek, spenslig sexton- eller sjuttonårig
yngling af den ypperliga race, som educeras på
korrektionsinrättningarna och hvaraf Stockholms gator vimla.
Såsom Lyrensvärd gissat, fanns det verkligen ännu en
utgång från tjuf hålan, men olyckan ville, att denna
var anbringad genom en hemlig lucka på golfvet till
just det rum, där herr Spöstedt nu satt fången och
från hvilket man genom en lång, mörk korridor
därutanför kom till en bakdörr, som ledde ut i det fria.
Man förstår således, att den bom, inom hvilken herr
Spöstedt nu förtviflade, endast var till för att afvända
alla misstankar vid skeende visitationer och aldrig förr
än nu och det i en olycklig stund blifvit begagnad.
Då nu de tvenne öfriga tjufvarna funno äfven denna
reträtt stängd och sin hyggliga värd själf fångad i egen
grop, beslöto de genast att gifva sig för att slippa att
göra närmare bekantskap med atheniensarens bössa.
Strax efter det att den förhoppningsfulle sextonåringen,
i orten bekant under namn af ålen, kapitulerat, an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
