Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
kraften, oegennyttan, uppoffringen. Mitt fosterland äger
en sublim skald, som, prisande ungdomen, sjunger om
en af ert lands forna hjältar:
»Pompé var sjutton år, då han de parther slog.»
Här tystnade vår unge hjälte, i hast förlägen öfver
den ifver han visat, men det syntes, att hans ord gjort
ett djupt intryck på hertiginnan. Hon steg upp, anhöll
om hans arm och båd honom föra sig ut i trädgården,
där ett präktigt fyrverkeri nu skulle afbrännas i den
mystiskt dunkla, hesperiska sommarnatten. Under vägen
hviskade hon till honom: »Det skulle illa anstå en
dotter af ett förtryckt land att söka afråda er från att
kämpa mot förtrycket i en annat. Nej», tillade hon
med en märkbar darrning i rösten, »jag tvärtom
uppmanar er att påskynda utförandet af ert storsinnade
beslut. Gå därför, ädle yngling, och fyll ditt värf!
Det gamla Greklands gudar, som älskade allt skönt,
belönade allt stort, skola vaka öfver dina dagar från
Olympens höjder, där de ännu sitta och betrakta sina
tappra efterkommandes strider.»
Några raketer gingo i detsamma upp och belyste
hertiginnans a.nsikte, hvilket nu strålade af inspiration
och syntes Sigurd nästan öfvermänskligt skönt. »Ni
har skäl att le», fortfor hon därefter lugnare, »åt mitt
sätt att uttrycka mig, men mina fäders gudomligheter,
fastän störtade, äro mig ännu kära. Med korsets Gud
har mitt land endast fått dela - lidandet. Detta är
hädiskt, men jag är olik andra kvinnor äfven däri,
att mitt fria sinne uppreser sig mot religionens tvång;
ty egentligen är det detta, som beredt Italiens
undergång. Falska präster hafva efterträdt våra stora hjältar.
Mässor hafva kommit efter segersångerna.»
Sigurd nästan studsade, då han hörde dessa ord,
djärfva liksom de kommit från en forntidens Sibylla,
men hvilkas sanning hans protestantiska sinne dock ej
kunde förneka. Hertiginnan föreföll honom såsom en
öfvernaturlig varelse, i hvars närhet han både tjusades
och ryste. Än var hon den ljufva, veka, svärmande
kvinnan; än den oförsonliga och grymma sköldmön, en
sydländsk Brynhilda, hvilken tycktes äga mod att
liksom den nordiska kunna bestiga bålet, sedan hon mät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
