Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
bleka läppar drogo sig till ett förklaradt leende: »O, min
Sigurd!» hviskade hon knappast hörbart, »huru nådig
är ej Gud, som ej låtit mig dö, innan jag fått säga
dig mitt sista farväl l Om några ögonblick är det
förbi . . . förbi, min Sigurd . . . jag känner det. . Men
lyft mitt hufvud . . . så, så! jag vill dö vid ditt hjärta,
min älskade.»
»O, Virginia l nämn icke döden!» stammade Sigurd
med flämtande bröst och under tårar af den
gränslösaste smärta. »Jag vill skynda efter hjälp, jag
skall ...»
»Hjälpen kommer, min Sigurd! Den närmar sig
med hvarje afmattadt pulsslag. Luta ditt öra till mina
läppar ... så ... så ... Jag följde dig, Sigurd, endast
för att söka döden . . ty hvad återstod annat för
Virginia Zagarolo . . . sedan . . . älskade! . . . sedan hon
uppoffrat allt för sin kärlek . . . Borde ej den
pliktförgätnas i bojor försmäktande far . . . make . . . och
vänner blifva hämnade? - Hvad annat än döden
kunde försona min svaghet . . . och . . . himmelska
tanke! . . . har jag ej fått dö för dig, min Sigurd . . .
Bör jag ej nu i döden kunna medtaga den saliga
visshet, att du skall minnas och sakna mig . . . Sigurd! ...
så som jag önskat blifva saknad och hågkommen?
Det blir allt skummare för mina ögon . . . Nu en sista
bön . . . min älskade! . . . Lef, lef,, för att bedja för
mig . . . och återvänd till din kalla Nord!»
»Aldrig, Virginia!» suckade med ansträngning den
förtviflade Sigurd; »huru skulle jag kunna öfverlef va
dig, sedan du lärt mig att dö ...»
»Du nekar då till min sista bön här på jorden,
Sigurd?» sade hertiginnan med allt svagare röst.
»Nej, vid himmelns Gud, nej!» utropade denne
med strömmande tårar, »jag vill, jag skall lefva . . .
lefva . . . men endast för att begråta dig, endast för
att älska, hvad jag så grymt förlorat ...»
»Du lofvar det då!... Du skall älska mig, äfven . . .
dit ... jag går?» hviskade den döende. »Ljufva tanke!
En kyss ... en kyss . . . och låt mig dö i den ... i
clen . . . min Sigu ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>