Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Major Torsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Vi nalkas nu slutet för denna, blott af lösa utkast
sammanfogade berättelse.
Det torde således vara öfverflödigt att beskrifva de
båda engelsmännens glädje vid återseendet af deras
gunstling. Den uppmärksammare betraktaren skulle dock
hafva kunnat förmärka ett visst försakande vemod i
den blick, hvarmed sir Campbell hälsade honom
välkommen. Det var liksom han skulle hafva utbytt en
glädje mot en annan.
Då Sigurd sedan tryckte den kära barndomsvännen,
men nu till den skönaste mo uppblomstrade Gefion
mot sitt bröst, skedde detta visserligen hjärtligt, men
dock med ett uttryck af broderlighet i blick och ord,
hvilket ingalunda undgick major Torssons skarpa öga.
Kvinnans fina instinkt sade äfven Gefion, att hennes
ungdomsdröm ej blifvit besannad; och bittra voro de
tårar, som under denna sömnlösa julnatt götos af hennes
sköna ögon. Men hennes smärta kändes dock nu vida
lindrigare, än då hon förut ensam begråtit förlusten af
honom. Vanan vid att i den ädle vekhjärtade sir
Campbells sällskap dagligen samtala om den för död
ansedda drömbilden hade redan lindrat hennes sorg
och . . . hvem är dessutom farligare f Or kvinnohjärtat
än just den, som bringar detsamma tröst.
Efter gammal sed på Trudvang skulle alla husets
invånare, både stora och små, bevista julottan i den
ett par mil därifrån belägna kyrkan. Redan ytterst
tidigt på morgonen voro därför alla vakna, och på
gården framkörde släda efter släda i den knarrande
snön, hvilken sällsamt upplystes af de väldiga tall
veds-facklorna, som aldrig fingo saknas vid denna färd.
Uttröttad af gårdagens långa vandring äfvensom
af alla de själsrörelser, hvilka sedermera skakat honom,
låg Sigurd försänkt i den djupaste sömn, som icke ens
det rundt omkring honom rådande, brådskande bullret
förmådde att störa. Ack! det var också länge - länge
sedan den arme ynglingen njutit en så stärkande hvila,
fri från alla hemska hjärtslitande drömmar, som förut
oroat honom. I den ljufvaste förgätenhet af allt hvad
hans hjärta lidit och med ett nästan barnsligt uttryck
i det lugna ansiktet, låg han där och väcktes icke en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
