Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En halfherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Tredje slaget äro dömma hondar.» . . .
Här tystnade Raab under ett skallande skratt från
samtliga gästerna, i hvilket majoren, som till en så
förvånande likhet blifvit härmed, på det hjärtligaste
instämde, och jag stod just i begrepp att aflägsna mig,
då jag kvarhölls af Raab: »Vänta, min gosse lilla!
jag har anno några hälsosamma råd att gifva dig.
Troligen vill du liksom alla onga galningar gifta dig, så
snart du kommer ut i världen. Jag vill då endast
säga dig, att det äfven finnes tre slags kvinnor:
Första slaget kan man förlikna vid arbetsbin. De
släpa och de draga, de träla och de sorra, dag ut och
dag in, men de stingas, de satarna, om man endast
vågar att gå dem i vägen, och i vägen är rnan dem
alltid.
Andra sorten har största likheten med gäss: tröga,
fridsamma, dömma och oförargliga, endast att de kackla
så förbannadt, att man slotligen blir alldeles hofvodyr
och tvingas att söka sin rö otomhos, då den aldrig står
att finna i hemmet.
Tredje slaget äro oppstoppade klädningar och
lifstycken, intet vidare, utan hjärta och utan känslor.
Välj nu själf, min gosse lilla, när giftaskollern
kommer nå dig!»
Återigen ett muntert skratt, hvarunder Raab och
jag gingo ut för att omkläda oss. Sedan vi återvändt
till sällskapet, fortsattes pokulerandet under några
oförgätligt glada stunder, hvarvid kapten Raab ytterligare
undfägnade oss med några mästerligt sjungna
Bellmans-epistlar, som kommo själfva baron Hedersvärds
sorgbundna drag att lifvas.
Men all glädje har dock en ända, så äfven vår;
ty just som Raab hade sjungit slutorden till 13:de
episteln:
Broder Bredström, hvad skulle du här?
Tag en sup kummin och skorpa begär;
Kors, du ser ut liksom Lucifer!
Men balen slutad är
vände han sig plötsligt med det djupaste allvar i
ansikte och röst till oss, rekognoscörer, sägande: »Det
lider nu mot aftonen, mina herrar, och jag ber er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
