Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
och de stora hästarna var ingen annan än den nya
ägaren till Stora Slagestad, den store brukspatronen och
grosshandlaren L*** från Stockholm. Han var en
medelålders man med ett godt, fryntligt utseende och satt
nu i förmaket under lifligt samtal med frun i huset
och unga Sara, från hvilken senares förtjusande
ansikte han hade svårt att vända sina, bakom ett par
glasögon förskansade blickar. Vid kaptenens inträde
hälsade han denne på det förbindligaste, och, sedan
fruntimren aflägsnat sig, hostade han och sade:
»Som herr kaptenen troligen redan vet, har jag, hm l
det vill säga som bolagsman, ty vi äro flera om handeln,
ehuru jag, hm! är den enda beslutande och
verkställande, inköpt Stora Slagestads betydliga bruks- och
landtegendom, hm! - Egendomen har varit dyr,
ofantligt dyr, men den lär också kunna gifva ansenlig
afkastning, så framt den blir skött med skicklighet och
enligt tidens fordringar. Men det har ännu icke, oaktadt
de ifrigaste efterforskningar lyckats mig att finna en
sakkunnig man, som kunde åtaga sig disponentskapet,
hm! Nu har jag, hm! här i orten hört herr kaptenen
allmänt lofordas såsom dess erkändt skickligaste
agronom utan att tala om herr kaptenens öfriga förträffliga
egenskaper, hm! Jag vågar således till er, herr kapten,
hemställa, om ej ni, på de förmånligaste villkor vill
åtaga er detta disponentskap, då jag på det
högtidligaste förbinder mig, att ni får styra och ställa
fullkomligt efter eget behag utan ringaste inblandning å
min sida, hm!»
»Jag kan icke neka», svarade kaptenen, under det
en glädjeblixt lyste fram ur hans öga, »att ert graciösa
anbud både smickrar och gläder mig. Denna egendom
har fordom länge tillhört min släkt, hvarför jag till
densamma hyser en synnerlig förkärlek, som gjort, att
jag, icke utan att erfara en nästan pinsam känsla, sett,
huruledes den med hvarje år blifvit alltmera
vanvårdad; och jag må för öfrigt gärna bekänna», tillade
han leende, »att jag mer än en gång i hemlighet önskat
att åtminstone få upphjälpa mina förfäders herresäte
ur dess förfall, då ödet nekat mig att någonsin
återvinna äganderätten därtill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
