Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En familj på landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
brukspatronen, det egentliga upphofvet till så lyckligt
förändrade omständigheter.
Fröken Alexandra Desiderata Enfeldt utbad sig
redan på förhand ett af tornrummen för att komma
närmare de stjärnor, i hvilkas strålar hon så ofta
svärmat och som voro de längst förtrogna af hennes tysta,
ensamma strider. Amerikanarn, hvilken allt som oftast
betraktades af brukspatronen med om möjligt ännu
synbarare intresse än af guvernanten, erbjöd sig att
som öfvad seglare kryssa omkring med Hanna bland
holmarna i sjön.
»Men jag vet med visshet, att det icke finns någon
liten segelbåt på hela Stora Slagestad», inföll Hanna;
»hvarmed skall du då segla, herr indian?»
»För detta skall nog bli sörjdt», sade
brukspatronen, »och för lilla frökens skull vill jag genast efter
min återkomst till Stockholm sända hennes unga kusin
en vacker båt »
Helges svarta ögon lyste af glädje, då han
framstammade sin tacksägelse.
»Och hvarmed skulle jag kunna vara så lycklig
att bereda er något nöje, fröken Sara?» fortfor den
val-villige brukspatronen. »Tycker ni om att rida?»
»Ack, mycket, mycket l» försäkrade den vackra,
rodnande flickan.
»Då har jag ett sedigt och förträffligt ridsto, som
jag vill sända ned. Det tillhör min ostyrige son, men
han vill göra sig af med detsamma, kanske just för
dess sedighets skull.»
»Jag tackar tusenfaldt å mina döttrars vägnar»,
sade kaptenen; »men det kan ju hända, att er son
snart blir ångerköpt.»
»Har ingen fara, när kreaturet kommer i så vackra
händer. Min son är en ypperlig ryttare och bra pojke
nog eljes, fast en smula vildhjärna - men å propos
honörn, så utber jag mig den friheten att få taga honom
med mig, då jag kommer till orten härnäst.»
Kapten Helge gjorde en artig böjning på hufvudet
och kastade därvid en egen skalkaktig blick på Sara.
Den trefliga middagen var nu slut, och sällskapet
uppsteg från bordet, de nyförlofvåde för att ånyo söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
