Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. I. Lyriska af blandade arter - Riddarhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han talar så ljufligt, han blir så rörd,
Att slutligen ögonen gå i vatten.
Vid den patriotiska nederbörd
Blir årsväxten god, – man »beviljar» skatten.
Se’n talar en annan, en af de män,
Som hör, Gud bevars, till de liberala.
Han pratar af själfvaste djäfvulen,
Men orden, de äro som ålar hala.
Han yrkar att allting skall vara fritt,
Men dock inom »vissa och visa» gränser,
Han önskar behålla diplomet sitt,
Samt komplimenterar de excellenser.
Små löjtnanter, ännu förutan skägg,
De sitta och skaka de kloka hufv’en;
De se på den brokiga, granna vägg
Och tänka på – tummen och dito skrufven.
De hålla små sedlar uti sin hand,
Som nyttjas till förladdning vid – votering;
De tjäna så troget sitt fosterland,
Och lönen de få af en god regering.
Och herrar med nycklar – jag vet ej hvar –
I djup underdånighet få en frossa,
När huset beviljat allt hvad det har
Och vidare ej kan på pungen lossa.
Men nu vill jag gå i det fria ut,
Ty fåfängt jag härstädes sökte ljuset.
Hvad lider väl natten? tar den ej slut?
Ack nej! den förgås först med – Riddarhuset!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
