Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Simson - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sitt löfte hon gifver om ett rendez-vous,
Men Simson skall komma precis klockan sju.
Och punktligt kom Simson som damen befallt,
Och hans emottagande icke var kallt.
Hon släppte sin nål och hon släppte sin söm,
Lopp honom till mötes, gästvänlig och öm.
»Hvad fägnad för mig, att ers härlighet se!
Befalles det toddy, befalles det té?»
Men medan nu Simson som roligast har,
Ett hiskeligt åskmoln kring honom sig drar.
Gasiterna stämplade bara försåt.
Nu kunde de honom så lätt komma åt.
Ty aldrig en hjälte har mindre respekt,
Än då han gör anfall på kvinnornas släkt.
Stadsporten de stängde för den skull så väl.
»I morgon, vill Gud, slå vi honom ihjäl.»
Men Simson ej anade fara och svek,
Där, dignad bland liljor, han hade sin lek.
Han glömde gasiter och pöbel och pack,
Och allt hvad han sade, var half brutna - ack!
Hans lyckliga stjärna dock fogade så,
Att han emot midnatt beslöt till att gå.
Förgäfves mamsellen bad honom bli kvar:
»O, bida, herr lagman, till morgonen klar!»
Han aldrig förut hade nekat en bön,
Som kom från en mun, som var rosig och skön.
Men nu på sin affärd högtidligt han svor,
Och hastigt ur tjuserskans armar han for.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
