Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Tora Borgarhjort. Fornsaga - II. Lindormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Också äro de sig lika
Uti mången sak förvisst!
Båda de med lätthet svika,
Och gå båda långt i list.
Och vår Tora äfvenledes
Sannar detta gamla rön.
Hon af ormens åsyn glades
Ack, han var förföriskt skön!
Och med guld hon honom föder
(Annat han ej äta vill),
Men när honom så hon göder,
Växer han förskräckligt till.
Under öfver alla under!
Han fördubblas alla dar,
Och ett fruktansvärdt vidunder
Snart i jungfruburn hon har.
Koppar blef det gyllne fjället,
Och hans gap det svällde rödt.
Af förskräckelse på stället
Denna tidens damer dött.
Lätt man kan väl då begripa,
Tora tog sig illa vid,
Dock var ingen tid att lipa,
Men till handling var det tid.
Tora tager sina nipper
För att drifva satan ut,
Lycklig, om hon honom slipper
För ett sådant pris till slut.
Ormen ser därpå begärligt,
Och när genom dörrn hon går,
Hväser han i hast förfärligt
Och sig slingrar i dess spår.
Nedför trappan Tora hastar,
Vingsnabb af förskräckelsen;
Rådigt guldet ut hon kastar
Och hon luckan slår igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
