Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - V. Rolfs frieri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela hofvet var tillstädes;
Men det var så tyst ändå.
Fängslad, hvarje tunga rädes
För att opåkalladt gå.
Kämparna betrakta stilla
Denna öfverspända själ,
Som vill alla männer illa;
När de mena väl.
Konungen med - svandunsbarmen
Talar nu med silfverröst:
»Denna ständigt nya harmen
Söndersliter väl mitt bröst.
Dessa männer äro galna
I sitt blinda öfvermod.
Deras låga kan ej svalna
Förr’n den släcks i blod.»
Sade nu den styfve Bjarke,
Som var jungfruns place-major;
»Hell dig, konung! Asastarke!
Sanning på din tunga bor.
Galen må den man väl heta;
Som förvända tankar har,
Som ej vet hvad alla veta:
Att du är en - karl.»
»Visa flöda alltid orden,
Ädle vän! utur din mun»,
Sade Torborg, vänsäll vorden,
»Visst du drack ur Mimers brunn.»
»Bravo Bjarke!» ropte alla,
»Du ’den vise’ nämnas bör.»
Men nu hördes plötsligt skälla
Röster utanför.
Hastigt drogo moln sig samman
Öfver pannans himlahvalf
Och ur ögat frambröt flamman;
Fulla öfverläppen skalf,
Braun, Saml. dikter. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
