Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Kung Torborg. Fornsaga - VII. Ulleråkers befästande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helt säkert till våren
Att skymfa mig än.
Det blir väl det bästa
Att skynda i tid
Min borg att befästa
Mot stundande strid,
När jag då på kudden
Mig hvilar, så säll,
Han spjärnar mot udden
Från morgon till kväll.»
Och murare samlas,
Så många man har.
Där bygges, där skramlas
Båd’ nätter och dar.
Det är ingen fabel,
Men sanning det är,
Som fordom i Babel,
Så byggde man här.
Kung Torborg de tröga
Uppmuntrar med slag,
Och murarna höga
Ses växa hvar dag,
Och grafvarna djupa
De gapa alltmer,
Och snart en ättestupa
Från vallen man ser.
Men ack! när hon stänger
De dödlige ut,
En odödlig tränger
I hjärtat till slut.
På Rolf hon blott tänker,
Med hat - det förstås!
När blunden sig sänker,
Ej tanken förgås.
Om hjälten hon drömmer,
Hvars skönhet »gick an»,
Och minnet blott gömmer
Den afskydde man.
»Mitt kongliga öra»,
Hon klagar alltjämt
»Hvad fick det ej höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
