Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Den unge Tobiæ resa - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Så får du det, som du saknar mest:
Ett manligt mod, - och af allting bäst
Du lefvern skall emot spöken finna,
När uppå glöd den får sakta brinna,
Och strykes gallan kring ögats bryn,
Den återgifver förlorad syn; -
Säj nu, begriper du fiskens värde?»
»Tack, söta doktor och hedervärde!
Hvad fröjd för mig att en gång bli karl
Och kunna hjälpa min gamle far!»
Men ängeln sade: »Stå ej och prata!
Kom nu, och rör på de skankor lata!»
Och åter började alla tre
Att lunka mot sin bestämmelse
I samma ordning; tills sol sig sänkte;
Men nu på hvilan Tobias tänkte:
»Herr doktor! hvar få vi nattlogis?»
Han frågte, icke från bäfvan fri;
Till sin förundran han dock ej snästes,
Men ängelns blick på en villa fästes,
Som låg så härlig uppå en höjd;
»Där borta», svarade han förnöjd,
»Där skall du träffa en nära frände,
Som i sin ungdom din pappa kände;
Han heter Raguel, brukspatron
Och riddare af förgyllda son.
Han lyckats att en miljon förvärfva
Och du är utsedd att honom ärfva ...»
»Hvad! Jag? Omöjligt, herr doktor kärb
»Tyst, pojke! Du ju en åsna är,
Och åsnor föddes till lycka bara;
Han har en dotter, som heter Sara7
En ung och dägelig änkefru,
Samt enda barnet, - begriper du?
Den skall du fria till, fan anfäkta!
Och far dins skulder bli snart betäckta.»
Men nu begynte Tobias på
Att darra, och han vardt blek och blå:
»Från detta gifte låt mig befrias,
Min söte, gode herr Azarias!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
