Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Jakobs bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Sju år för Rachel jag tjäna vill,
Och ännu längre, om det stod till.»
»Topp!» sade Laban, »att mer begära,
Det vore skamlöst, uppå min ära!» -
Och Jakob tjänte sju runda år; -
Må tro, hans längtan, hvad den var svår!
En annan ledsnat, men han var trogen,
Och strök med fåren omkring i skogen;
Han skref hebreiska i trädens stam
Samt bräkte kapp med de unga lamm.
Han vinn sig lade om botaniken,
Ty tappert plundrades Floras riken;
Men hvarje gång han en blomma bröt,
Så tänkte han på sin brud, så söt,
Och på de härliga rosengårdar,
Dem hon i hemlighet blygsamt vårdar.
Dit stod hans håg. Stackars blomstervän!
Du får ej plocka på länge än.
Ej fanns en herde så grymt betagen;
På Rachel tänkte han hela dagen,
Och när nu ändtligen kvällen kom,
Hur säll han vände till hemmet om,
Där han fick träffa den hulda fäntan,
Som också kvaldes af sju års väntan! -
Allt under kyssar de sutto nu
Och subtraherade från de sju;
Ej åren dock med sig pruta läto,
Och strax de älskande bittert gräto.
Men Rachel snyftade: »Hårda lott,
Att nödgas vänta på något godt!
Hur grymma äro ej ödets lagar!
Jag räknar månader, räknar dagar,
Men som en snigel går tiden fram,
Och syster Lea är afundsam; -
Dock, gråt ej mera! - Ack, hör din Rachel!
Den stygga Lea gör blott spektakel.»
Och under älskade, dyra namn
De sleto sig ur hvarandras famn
Och på sitt ensamma läger föllo,
Där de sitt bröllop i drömmen höllo.
Braun, Saml. dikter. III. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
