Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Skades val - Rebecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_137
Men Loke! listigt du bedrog mitt hopp;
Man skall ej skåda mannen efter. . . foten,
Ett träd kan ofta vara skämt i topp,
Fastän det friskt och präktigt är vid roten.
Och Freja! dåligt du ditt löfte höll!
»En duktig man», - det var ju så du sade?
Hur högt steg ej mitt mod! hur djupt det föll,
Bäst som jag trodde, att jag Balder hade!»
Se’n fortfor hon: »Jag är din brud, herr Njord!
Men vet, att du till håret har fått kammen!»
Den stackars gubben svarte aldrig ord,
Men alla Valhalls gudar sade: Amen!
Rebecka.
uch Abraham var gammal och orkeslös,
Och under söderns brännande sol han frös,
För honom lifvet började bli en bisak,
Han ville dö, men först gifta bort sin Isak.
Och Abraham låg bäddad i fårskinnssäng;
Han ropar Eleasar, sin trogne dräng,
Som förestod hans »tingist» med annat mera,
Som jag kan ej så noga specificera.
Han sade: »Eleasar! lägg dina hand
Inunder mina länd, liksom förr ibland,
Och svär att resa genast i morgonväkten
Att hämta Isak hustru bland tjocka släkten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
