Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Sara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Den fru, som sådant kalas tillreder,
Bör bli belönt. Hon skall komma neder
I laga tid med en liten son. -
Men nu vi nödgas att gå härfrån.
I Sodom hafva vi smått att göra
Och längre söla vi icke tör a.
Vi måste dit, innan soln går ned;
Men hälsa frun! henne hoppas bed!
Farväl! Haf tack för all god välfägnad!
Om ni har bud, jag det bär med fägnad.»
»Ack! om ni träffar min brorson Loth,
Så hälsa honom, att jag mår godt,
Och bed, att han ej på kroken biter
Och debaucherar med sodomiter!»
Då svarte ängeln: »De nu, min själ!
Hå rustat ut, men farväl! farväl!»
Nu gingo änglarna sina färde,
Och Abraham för de hedervärde
Sig bugar länge med nyfödt mod. -
Men Sara log, där som gömd hon stod
Bak tjällets dörr och nyfiket hörde
Det högst otroliga tal de förde.
»Jag, gammal, bräcklig och svag och matt,
Skatt få en son! - Ack, det är besatt!
Nej, herrar änglar uti all ära!
Den gången limstången få de bära.
Ett högst opassande raljeri
Och mycken brist uppå modesti!
På döden, hvilken sin lia hvässer,
Jag tänka bör, - men ej på grossesser.
Det är för galet! - En liten son!» -
Och åter skrattade hon i vrån.
Men detta skratt sig i gråt förvände,
Ty ord höll ängeln, som stundom hände,
Och snart, allt efter en farlig kris,
I lilla Isak hon fick bevis,
Att aldrig här under vandringsloppet
Man bör sig skilja totalt vid hoppet.
Men Sara prisade änglarna
Och tyckte just, att de gjort det bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
