Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Prinsessan Juliana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Prinsessan Juliana.
I rinsessan Juliana
Var sjutton år och skön,
Ej någon kunde ana
Hur kärlig var den mön,
Ty ögonen hon sänkte
Så blyg och sedesam,
Och knappt en blick där blänkte,
Mot hofvets herrar fram.
Hos Hedvig Eleonora
Hon blef en gunstling snart.
Beundrad af de stora
Och fjäsad uppenbart,
Hon prisades för dygder,
För skönhet och för vett,
Och aldrig nordens bygder
En sådan ängel sett.
Och fri från världens villa
Och obekant med den,
Framlefde så den lilla,
Den hulda ängelen,
Som hofvets högsta prydnad
Och klara ädelsten,
I kyskhet och i lydnad,
Så oskuldsfull och ren. . .
Åt Karl den elfte redan
Hon utsedd var till brud;
Att det blef ändradt sedan,
Han kunde tacka Gud,
Ty hon förstod ej spara,
Men detta gjorde han -
Nu var han pojke bara,
Som ej för någon brann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
