Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. II. Förtäljande - Prinsessan Juliana - Schemjakas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
En dag for ut att åka
Den gamla drottningen,
Att några vänner råka,
Och med for ängelen,
Ty stolt hon var att visa
Den oskuldsfulla mön,
Som alla skalder prisa
Ett mönster för sitt kön.
Hon var så blek om kinden
Likväl på denna dag -
»Det kom af nordanvinden,
Hon länge varit svag -»
Den gamla drottning tänkte
Och nöp sin älskling lätt. . .
Se’n bar det af - och stänkte
På vanligt Stockholms-sätt.
Men himmel! Hur förklara
Hvad som nu hände se’n?
De hunnit knappt till Klara .. .
Då. . . pep en liten en ...
Då kom en tredje genast
I vagnen, där förut
De suttit två allenast.. .
Så tog den resan slut!*
Schemjakas dom.
(Rysk folksaga, efter Adelbert von Chamisso.)
»Hjälp, broder, käre broder min,
Du; som är rik, den arme!
Jag vet du har ett kristligt sinn’.
Du därför dig förbarme!
Låt på en dag mig låna få
Din häst, att ved jag hämta må,
Ty vintern är förskräcklig.»
* Detta hände 1672. Se för öfrigt Fryxells »Berättelser
ur svenska historien», 19:e delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
