Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Hanka. Dramatiserad folksaga i två händelser - Första händelsen - Fjärde taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_286_
I^JÄRIDE TA.F3L.A1X-
(Prinsessan Miladas jungfrubur. MILADA ligger bunden i
en paulun. Drottning BENIGNA sitter, bedröfvad, där
bredvid. Hofdamer.)
DROTTNINGEN.
Uttröttad af det sista svåra anfall,
Hon hvilar nu, men, himmel! hvilken hvila! -
Hvad är all annan sorg mot modershjärtats!
Här har jag vakat nätter, vakat dagar
I ständig rysning och förfärlig ångest.
Att se sitt barn, sitt enda, enda barn,
Nyss blomstrande i härlig ungdomsfägring,
I full besittning af förnuftets gåfva,
Och rik på hjärtats godhet, själens renhet,
I hast beröfvas allt, af vanvett gripas;
Af onda makter sänkas under djuren,
Är väl det grymmaste uti naturen!
Det mörkblå ögat, nyss så fromt, så mildt,
Hur hemskt det lyser nu, hur spökligt, vildt!
TJr ögongropen hotar det att sprängas
I kval, som växa ständigt och förlängas,
Från denna mun, som log så gladt, så ömt,
Där bönens ängel sig bland rosor gömt,
Förbannelser och verop endast höras,
Så gräsliga, att stenar kunde röras.
Blott ödet röres ej. Men jag är mor,
Och min förtviflan, som min kärlek, stor,
Och jag förbannar.. . nej, jag beder, beder:
O, tröstens ängel, kom och sank dig neder!
(Då Milada rör sig.)
Mitt arma barn! o, känner du mig ej?
MILADA (vildt.)
Nej, nej, nej. nej, nej, nej’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
