Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dikter af skämtsamt slag. III. Dramatiserade - Aricius. Dramatiserad myt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366^
ARICINA (med ett förföriskt leende.)
Så har du sagt och säger alla dar,
Och ändå tycks du vilja stanna kvar.
ÖFVERSTEPRÄSTEN.
Jag kan ej annat, ty du är så skön! -
Fastän jag vet, att döden blir min lön,
Jag trotsar hvarje straff, om än så pinligt,
För detta silfverflor, så genomskinligt,
Och denna barm och denna hals -
ARICINA (hviskar till Myrrha.)
Min vän,
Hör på, nu är den narren där igen!
(Högt Ull öfverstepresten:)
Hvad är det, som du pratar om min hals?
Med den har du ej till att göra alls;
Men låtsa du; som ingenting du såg;
Du är min präst, kom detta blott i håg!
ÖFVERSTEPRESTEN.
Tyvärr!
ARICINA.
Hvad har väl du att säga mera?
ÖFVERSTEPRÄSTEN.
Blott att behag du äger tusen flera -
MYRRHA (afbrytande.)
Af hvilka han får njuta intetdera . . .
ÖFVERSTEPRÄSTEN.
Tyst, hon! jag talte ej till henne, slinka;
En sådan får man, om man blott vill vinka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
