Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens högkvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HULTMAN.
Visst icke! Men att säga ut
Är svårt, och inte vill jag ljuga.
KARL XII.
Så säg då ut!
HULTMAN.
Där satt en flicka
I stugan, änglaskön och ung.
Hon ensam var, och Götrik – kung...
Han bad om något till att dricka;
Det fick han och fick vida mer;
Ej honom något blef förvägradt...
Jag vet en kung, men icke fler,
Som slik en frestelse besegrat. –
När sol rann upp och flickan sof,
Smög Götrik ut och hemåt vände,
Men nästa år till kungens hof
En liten, liten prins man sände ...
Skön Ingeborg tog saken mildt,
Ty hon var lika klok som fager.
Det också var en präktig pilt,
Så frisk och rosig som en dager!
Men kungen kände sig så stolt
Af denna mandomsbragd i skogen,
Ty pilten var en afbild trogen
Af honom själf, – i gyllne kolt.
Med namnet Rolf han honom fäste,
Och snart han växte till den bäste
I hvarje öfning, ridderlig,
Så att, vid Götriks död, han tronen
Besteg, med bifall af nationen, –
Och nu beslöt han gifta sig...
KARL XII.
Se så ja! Alltid ska’ de giftas,
De stackrarna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
