- Project Runeberg -  Efterlämnade skrifter om konst och annat /
8

(1921) [MARC] Author: Richard Bergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stilproblemet i den moderna konsten - I. Stillösheten i 1800-talets konst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 8 —

tänkandets värld över ett århundrade experimenterat med
ståndpunkter, har hon i konstens värld experimenterat med stilformer.

Aldrig i någon tid har så mycket konst — jag vill icke säga skapats
men kommit till världen, och aldrig har konsten varit så hemlös, så
rotlös som i .1800-talet. I konstens tidigare perioder ägde den ofta
resonans hos ett helt folk. Detta var fallet i Egypten, i Grekland, under
gotiken i ungrenässansen. Eller den hölls i strålande helgd av
samhällets styrande och tongivande klasser såsom i högrenässansen, under
1600-talet och fram mot 1700-talets slut. Men i och med franska
revolutionen förlorar konsten sitt gamla rotfäste i samhället och vajar sedan
som ett rö för vinden — för alla vindar.

Det vore helt visst naivt att — som likväl ofta gjorts — skylla
konstens nuvarande oförmåga att skapa en fast stil på konstnärerna.
Säkert är det då riktigare att anklaga tiden själv härför, hur litet man
än uträttar därmed. 1800-talet var inte en tid lämpad för enhetligt
stil-skapande, gTundlagd som den var på en revolution, vilken kastat
samhället ur sina gamla gängor men ändå måste betraktas blott som första
akten i ett världsdrama, vars logiska avslutning endast blivit
uppskjuten, emedan ett annat problem, nationalismens, krävt sin lösning.
Sålunda bär den den nya tiden orons och splittringens anda i sitt blod.
Jämvikten var rubbad från början. Traditionen var brutalt avklippt,
och den frihetsyra tiden kastade snart loss åt alla håll. Inga
auktoriteter fingo mera finnas. Individen proklamerades suverän. Det
nittonde århundradet blev individualismens århundrade par préférence.

I en dylik jäsnings- och omvälvningstid, då allt flyter och flyttar
på sig, då ingenting har varaktigt fotfäste, då den rike i dag kanske
är fattig i morgon, liksom sanningen i dag nästan säkert är lögnen
för morgondagen, då folket i varje land är splittrat i stridande klasser,
och nationerna bekämpa varandra som aldrig förr, är det mindre
underligt om de bildande konsterna inte nå fram till fasthet och
harmoni. För enhetlig stilbildning på detta område fordras en viss stabilitet
i förhållandena, tid och åtminstone tradition, kontinuitet helst flera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:52:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/brefter/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free